Satellitdata i försvaret: varför rymden blivit en säkerhetsfråga

Rymden har blivit en säkerhetsfråga. Det som förr var en arena för forskning och kommunikation är i dag en central del av försvaret, och stödet till Ukraina handlar nu också om underrättelser och satellitdata. Satellitbilder, kommunikation via satellit och navigeringssystem som GPS är inte längre bara tekniska hjälpmedel – de är förutsättningar för att moderna försvarsmakter ska kunna fungera.

Utvecklingen har accelererat under kriget i Ukraina, där satellitdata har använts för att följa trupprörelser, planera operationer och dokumentera förstörelse. Men den handlar också om en bredare förändring: allt fler länder investerar i rymdförmåga, både militärt och civilt, och konkurrensen om omloppsbanor, frekvenser och satellitkapacitet ökar.

Den här artikeln förklarar varför rymden blivit en säkerhetsfråga, hur satellitdata används i försvaret och vad det betyder för Europa och Sverige.

Viktiga punkter

  • Stödet till Ukraina handlar nu också om underrättelser och satellitdata.
  • Satelliter ger bilder, kommunikation och navigering som moderna försvar är beroende av.
  • Kommersiella satelliter har blivit en viktig källa till underrättelser.
  • Hoten mot satelliter ökar: störning, bländning och cyberangrepp.
  • Sverige och EU investerar i egen rymdförmåga för att minska beroendet.

Vad satellitdata används till

Den mest kända användningen är spaning: satellitbilder som visar trupprörelser, fordonskolonner, skador på infrastruktur och förändringar i terrängen. Bilderna kan tas dag och natt, i alla väder, med radar- och värmekameror som ser igenom moln och mörker. För en försvarsmakt innebär det att läget på marken kan följas nästan i realtid, utan att behöva skicka spaningsflyg eller personal till farliga områden.

Kommunikation är en annan central användning. Satellitkommunikation gör det möjligt för förband att kommunicera över stora avstånd, även där marknätet är utslaget eller obefintligt. I Ukraina har satellitbaserat internet blivit en viktig kanal för både militära och civila ändamål, när det vanliga mobilnätet har slagits ut eller övervakats. Förmågan att kommunicera säkert är en förutsättning för ledning och samordning.

Navigering är den tredje användningen. System som GPS, Galileo och Glonass ger exakta positioner för fordon, fartyg, flygplan och soldater, och de används också för att styra precisionsvapen. Om navigeringssystemen störs eller förfalskas – genom så kallad spoofing, där falska signaler skickas ut – kan det få allvarliga konsekvenser för både militära operationer och civil sjöfart och luftfart.

Kommersiella satelliter som underrättelsekälla

En viktig förändring under de senaste åren är att kommersiella satelliter har blivit en central källa till underrättelser. Tidigare var spaningssatelliter nästan uteslutande statliga och hemliga, men i dag finns det kommersiella företag som säljer satellitbilder med hög upplösning till vem som helst som betalar. Det har demokratiserat tillgången till underrättelser: journalister, forskare och organisationer kan följa krigets utveckling med hjälp av bilder som förr bara var tillgängliga för stater.

För Ukraina har kommersiella satelliter varit särskilt viktiga, eftersom de har gett omvärlden insyn i krigets förlopp och gjort det svårare att dölja övergrepp eller trupprörelser. Samtidigt innebär det att information som förr var hemlig nu är offentlig, vilket förändrar både krigföringen och den offentliga debatten om den.

Hoten mot rymden

I takt med att beroendet av satelliter ökar, ökar också hoten mot dem. Det mest grundläggande hotet är störning: att sända ut signaler som blockerar eller förvränger satellitkommunikation eller navigering. Störning har använts i flera konflikter och kan påverka både militära och civila användare över stora områden.

Ett annat hot är bländning och fysiska angrepp. Satelliter kan bländas med laser, så att deras kameror tillfälligt slås ut, och i teorin kan de också förstöras med missiler eller andra vapen. Flera länder har testat antisatellitvapen, vilket har skapat oro för att rymden kan bli en krigsskådeplats i sig – med skräp från förstörda satelliter som hotar andra satelliter i omloppsbana.

Cyberangrepp är det tredje hotet. Satelliter styrs från markstationer via datanät, och om markstationerna eller satelliternas programvara hackas kan satelliten kapas, stängas av eller användas för andra syften. Säkerheten i rymdsystemen har därför blivit en prioritet, både för stater och för kommersiella aktörer.

En satellit i omloppsbana runt jorden när rymden blivit en central säkerhetsfråga för försvaret.

Europa och Sverige i rymden

EU har byggt upp egna rymdprogram, framför allt navigeringssystemet Galileo och jordobservationsprogrammet Copernicus, som ger Europa oberoende av amerikanska och ryska system. Galileo ger exakta positioner för både civila och militära användare, medan Copernicus-satelliterna ger bilder och data om miljön, klimatet och säkerheten. Båda programmen har också en säkerhetsdimension: de ska kunna användas vid kriser och konflikter utan att Europa är beroende av andra länders system.

Sverige har en särskild roll i den europeiska rymdverksamheten genom Esrange, rymdbasen utanför Kiruna, som används för uppskjutningar, satellitkontroll och forskning. Esrange är en av få platser i Europa där satelliter kan skjutas upp, och dess betydelse har ökat i takt med att efterfrågan på europeisk uppskjutningskapacitet växer. Sverige deltar också i EU:s rymdprogram och i det europeiska rymdorganet ESA.

För det svenska försvaret innebär rymdutvecklingen att satellitdata blir en allt viktigare del av lägesbilden, både för att följa utvecklingen i Östersjöregionen och för att kunna kommunicera och navigera vid kriser. Försvarsmakten samarbetar med både civila myndigheter och internationella partners för att få tillgång till satellitdata, och investeringar i rymdförmåga är en del av den svenska försvarsplaneringen.

Rymden som civil infrastruktur

Det är viktigt att komma ihåg att satelliter inte bara är militära. De är en del av den civila infrastrukturen som vi alla är beroende av: väderprognoser, navigering i bilar och telefoner, banktransaktioner, tv-sändningar och internet i avlägsna områden. Ett angrepp på satelliter skulle därför drabba samhället i stort, inte bara försvaret.

Det är en av anledningarna till att rymdsäkerhet har blivit en fråga för hela samhället, inte bara för försvarsmakterna. Regler för rymdskrot, samarbete om att undvika kollisioner i omloppsbana och skydd av markstationer är alla delar av den bredare säkerhetsagendan. Och det är en anledning till att EU och Sverige investerar i egen rymdförmåga: för att inte vara beroende av andra länder för funktioner som samhället är beroende av varje dag.

Framtiden för rymden som säkerhetsfråga

Rymden kommer att bli ännu viktigare under de kommande åren. Fler satelliter skjuts upp, fler länder utvecklar rymdförmåga och fler tjänster – från internet till jordobservation – blir beroende av satelliter. Samtidigt ökar hoten, både från stater som utvecklar antisatellitvapen och från den växande mängden rymdskrot som hotar satelliterna i omloppsbana.

För Europa och Sverige handlar framtiden om att balansera tre saker: att bygga egen förmåga, att samarbeta internationellt och att sätta regler för hur rymden ska användas. Det är en balans som liknar den i andra säkerhetsfrågor: ingen kan klara sig ensam, men ingen vill vara helt beroende av andra. Satellitdata i försvaret är därför inte bara en teknisk fråga, utan en strategisk fråga som kommer att forma säkerhetspolitiken under lång tid framöver.

Leave a Comment